Ada och sömnen del 2

Efter 2,5 katastrofala sömnår med Henry trodde vi såklart att det värsta var över, att vi äntligen skulle få ett sovande barn. Och visst, i början var det hyfsat normalt men ju längre tiden gick desto konstigare blev allt. Hon somnade aldrig djupt. Somnade hon så vaknade hon nästan direkt och vissa nätter sov jag väldigt korta minuter. Jag mådde skit. Eftersom Ante jobbade och Ada skrek hela tiden så fick han sova med Henry och vi tog aldrig striden, vi orkade helt enkelt inte. Det är mycket som känns som en dimma, jag minns bara att jag var trött och arg mest hela tiden. Henry var precis lika sur och i gränslandet till att sluta sova på dagen. Ada i sin tur sov mest på mig i sele och sällan länge stunder i vagn. Det var mycket kaffe och häng med grannen som också var föräldraledig, orkade aldrig ta mig någonstans. Sen började det sakta bli bättre, inte jättebra, inte ens okej men ändå tolererbart.

När vi byttes av och Ante gick hem var det dags att ta striden. Ada fick lära sig att sova med pappa. Mycket skrik och vissa nätter gav vi upp och bytte. Sakta men säkert gick även pappa bra men hon har alltid krävt att vi går och lägger oss med henne. Försöker vi gå upp efter hon har somnat så vaknar hon av minsta andetag. Och hon ska sova näranäranära, som klistrad. Som jag sagt tidigare så var det sjukt vidrigt innan sömnmedlet eftersom hon vaknade pigg så fort hon vaknade. Och hon vaknade precis hela tiden. Det var inte ens någon idé att försöka somna vissa nätter. Lättväckt och superpigg, en riktigt kass kombination. Att vi lever och andas är ett under men så har jag skadat en hand, en innerdörr och en iPhone 6 i ren frustration över sömnen. Det var en tråkig sommar där jag la mig runt 19 i stort sett varje kväll.

Men. Senaste veckan har vi försökt söva henne i egen säng och vagga med vyssanlull-tassar. Hon har efter protester somnat men vaknat efter 5-10 minuter så vi har fått lyfta över henne. Sömnmedlet har ändå gjort så att hon är trött och vill somna om, det är så otroligt skönt även om vi ändå får lägga oss med henne direkt. Det har gått lite bättre för varje natt, 5 minuter extra i egen säng. Ikväll har hon legat i en timme! Hon skrek till efter 20 minuter men somnade om själv. Det är sån revolution! Klockan är efter 20 och vi sitter båda i soffan! Inte för att vi pratar med varandra eller gör något ihop men vi har MÖJLIGHETEN! Ett år. 

Annonser

2 thoughts on “Ada och sömnen del 2”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s