Barnakuten

Nästan 6 timmar på barnakuten och träffat personal totalt 10 min. Ada var svinsur och vägrade allt annat än att jag skulle gå omkring med henne i famnen, stannade jag eller försökte sätta mig blev hon skogstokig. Hade inte varit fel med Ergobabyn och batterier på mobilen….. eller en lunch. Rätt stukade fick vi åka hem med ett piller. Jag fick välja mellan att stoppa kräkningarna eller bajsen. Båda är lika jävliga men bajset kommer ju åtminstone inte överallt även om det finns en viss risk. Så jag valde kräkningarna. Nu håller vi tummarna för att kroppen ska ta upp något innan det sprutar ut och att hon inte hunnit tappa för mycket vikt igen. 

Orkar seriöst inte med den här skiten. Vi kämpar oss blodiga för att få upp hennes vikt men får hela tiden bakslag. Minsta förkylning så börjar hon kräkas upp mat. 

Och stackars Henry får liksom bara vara och lulla runt i sin egen bubbla, vi orkar liksom inte underhålla honom och minsta gnäll från honom framstår som skitjobbigt. När han söker kontakt och vill leka måste vi fokusera på Ada och hjälpas åt där. Samvetet alltså. Henry behöver ju massa pedagogiskt arbete för att utvecklas och vi orkar inte hela tiden. 

Annonser

2 thoughts on “Barnakuten”

  1. Hej vännen

    Läser och inser vilja hjältar ni är du och Ante!
    Släpp allt vad dåligt samvete heter, ni är ju hur grymma som helst.

    Stor kram från Karin

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s