Insikt

Idag var första kurstillfället i tecken som stöd. Ante höll på att krypa ur skinnet när de pratade om att vi skulle jobba två och två och dessutom sjunga på slutet. Jag skrattade rått inombords då jag vet hur obekväm han blir i dessa situationer men han kunde släppa loss och sjunga/teckna Lilla Snigel med oss andra. En otroligt bra kurs där vi får basorden och nu gäller det bara att öva hemma för att komma ihåg allt. I Henrys fall kanske vi inte kan praktisera det så mycket iom att han helt saknar intresse för vad vi håller på med. Ada är mycket lättare att få kontakt med då det är hennes absolut största intresse – att få uppmärksamhet och ögonkontakt. 

När vi åkte därifrån med huvudena fulla så insåg jag en sak. Vi kommer att klara det här. Eller det visste jag redan. Men jag jag insåg att vi kommer att klara OSS. Det finns ingen annan jag vill spendera tid med. Ante är min bästa vän och nästan allt blir roligare med honom. Jag vill inte ha översvallande romantik och passion, jag vill ha en person som respekterar mig och som envist står vid min sida även när jag försöker knuffa bort. Och det har jag. Jag har en bästa vän som är otroligt trygg i sig själv och fattar vad det innebär att vara en förälder. På riktigt.

Annonser

7 thoughts on “Insikt”

  1. Vilken fin blogg! Tack för att du delar med dig.

    Jag är helt övertygad om att du har rätt! Ni är riktiga super-föräldrar!

    💚

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s