Att aldrig få ha bråttom

Att ha ett barn med Henrys problematik är en påfrestning för en stressed människa som mig. Det går inte att ha bråttom eller skynda till någonting. Antingen kommer vi 20 minuter för tidigt eller 20 minter för sent, aldrig på utsatt tid. Vi måste anpassa oss efter hans sinnestillstånd och var han är I tanken. Samtidigt känner jag igen mig I några av hans känslor, jag hatar också när planer raseras. Minsta motstånd I mina morgonrutiner och jag blir galen.

Under en ganska lång period har lämningarna på förskolan varit ett helvete. Han har varit vansinnig från att vi visar honom bilden på förskolan hemma tills att jag går. Det slutar med att jag får bära en skrikande unge mellan bil och förskola varje dag som gör allt för att komma loss. Jag har vänt ut och in på mig själv för att hitta en lösning och jag har tillsammans med personalen gjort visa förändringar, de får till exempel inte möta honom I hallen utan han måste få gå in med mig I ett tomt kapprum. Sen kom det till mig som en blixt från klar himmel: Han måste få bestämma själv! Inte bli tjatad på, inte bli buren, inte tröstad. Bara få välja själv. Så nu snurrar jag när jag tar ut honom ur bilen för att det momentet ska bli kul (jag vill kräkas men offrar mig). Sen när han slutar gå och börjar protestera så går jag en bit och ställer mig med mobilen och kollar lite mail. Jag pratar inte med honom utan han få reflektera I fred. Efter några minuter (eller 20) kommer han ifatt, då kan vi gå hand I hand några meter innan proceduren upprepas. Ofta star jag inne I hallen och väntar I värmen medan han står utanför och gör ingenting. När han är redo visar han att han vill komma in. Sen är han I hallen en bra stund innan han vill gå in till alla andra.

En lämning kan alltså ta allt mellan 10 och 40 minuter, förstå stresspåslaget för en planeringsmänniska som mig. Men jag måste svälja det, bara låta honom få styra. Han måste få sin tid, få fundera och ta det I sin takt. Allt för honom. Han är min svaghet och min styrka I en och samma lilla människa.

Annonser

2 thoughts on “Att aldrig få ha bråttom”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s