Skiträdd

Ibland känns det som att jag lajvar lycklig. Som att det bara är guld & gröna skogar. Som att vi inte behöver kämpa. Men oftast är jag lycklig, så in i helvete lycklig. Jag har släppt på så mycket ångest och prestationskrav att jag tillåter mig själv att bara vara. Att släppa taget, våga glömma, våga visa skiten, våga visa mig. Det gör enormt mycket för välmåendet. Men att vara lycklig kommer med en baksida, rädslan. Den där jobbiga jäveln som vägrar släppa ens hand och när man väl skalat bort fanskapet hänger han (ja allt jävligt här i världen är av manligt kön) i byxbenet. Inte inpå skinnet men på tok för nära för att det ska kännas bra. Är man lycklig kan det bli sämre, allt kan hotas och balansen rubbas. Vi har vind i seglet nu, vi får hjälp, vi får ekonomiskt stöd, vi får det vi behöver. Vi har åkt på så många smällar och blivit utsatta för så vidriga prövningar att det egentligen är konstigt att vi står upp. Men nu är vi lyckliga. I väntan på nästa smäll. Ligger och lyssnar på sovande barn och funderat över deras ovissa framtid. Den som lever får se, och under tiden kommer jag att vara en blandning av lycklig och skiträdd.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s